Ja, då var man inne i 2014. Nyårskvällen firade vi många goda vänner, god mat och dryck. Huset var fullt med ungar som sprang runt men alla skötte sig fint och vi vuxna kunde sitta och babbla. Nu sitter jag i en tyst villa, ensam för första gången på länge. Känner mig lite låg ska jag erkänna... Att vara hemma är jätte härligt men också jobbigt på många sätt. Man har inte sina egna saker omkring sig, flänger hit och dit, det blir slitningar och irritationer med våra nära som givetvis är glada att vi är hemma men ovana med att bo så många under ett tak under en längre tid. Man tappar också nästan all form av rutin framförallt när det gäller barnen, konstiga mattider och omvända dygn. Jag tänker också på när vi ska åka tillbaka och även det är med blandade känslor, inget är dessutom klart än och oron över framtiden gör sig påmind. Önskar så att vi kunde fly bort någon vecka till varmare breddgrader, men Elin har inte fått något pass ännu och med all osäkerhet vet jag inte om vi har råd. Fotbollslivet har verkligen ett högt pris och ibland undrar jag hur jag ska orka.... Nu när jag är hemma känner jag också hur skönt det är att ha alla nära omkring sig, inte minst när det gäller att få hjälp med barnen, en lyx man saknar när man bor så långt bort. Nåväl, allt kommer väl tillslut att ordna sig och det nya året kommer säkert att bjuda på många spännande saker och lyckan i livet är ju att vara med mina underbara barn och få följa deras utveckling. 2014 blir säker ett jätte bra år, även om jag just nu bara skulle vilja rymma till en öde ö!
Käraste Agnes, Du skriver så fint och insiktsfullt…ja, det är inte lätt för er med denna osäkerhet och att leva i kappsäck med prylar lite här och där är också påfrestande. Men allt kommer att lösa sig och hur det än är med irritation ibland så är det underbart att ni är här och jag vill inte vara det förutan och heller inte tänka längre... Älskar dig min fina dotter. Mamma
SvaraRadera