tisdag 30 oktober 2012

Vi har alla ett ansvar

Jag läste nyligen ett blogginlägg av Dilba Demirbag på www.pokerlistings.se som handlar om mobbning. Hon skriver bland annat där om att barn lätt tar efter sina föräldrar och vikten av att vi vuxna inser att våra beteende smittar av sig på våra barn. Vi vet ju hur lätt det är att uttrycka sig dumt om andra personer runt oss, om det så är den "korkade" politikern i debattsoffan eller den sura gubben till granne. Dagligen hör och ser man människor som på olika sätt utrycker sig nedlåtande om andra. Dilba skriver att vi vill att våra barn ska vara gulliga och snälla mot andra och visst vill vi det. Men ännu viktigare är det väl att respektera varandra. Man tycker inte om alla människor och vissa personer går man inte ihop med, sånt är livet. MEN man ska respektera alla och givetvis betyder det inte det att man får behandla någon illa! Jag skulle också bli fly förbannad om Elsa hade mobbat någon och jag skulle bli lika arg om någon varit dum mot henne! Jag kan ju märka också nu på dagis att det ibland är lite tuffa tag och jag hoppas verkligen att man där tar tag i dessa typer av frågor. Vet att de för några veckor sen hade en "Anti mobbning vecka". För några veckor sen skrev jag att jag var lite orolig för hur Elsa hade det på dagis men det har blivit bättre och hon verkar trivas bra. Men helt klart vill man hela tiden ha koll. Jag brukar även alltid fråga Elsa hur dagen har varit och även hon hon inte än så länge säger så mycket så kommer det mer och mer. Jag tror att det är viktigt att man varje dag sätter sig ned med sina barn och talar om hur dagen har varit, ge dem tid och odelad uppmärksamhet att berätta. Kanske kan man då också upptäcka tidigt om något är fel. Sen har vi vuxna verkligen ett ansvar gentemot våra barn, vi måste oftare se på oss själva och hur vi allt för ofta uttrycker oss nedvärderande mot andra. Vill vi få stopp på mobbning måste vi föregå som goda exempel!

1 kommentar:

  1. ja, det är viktiga synpunkter du tar upp. Tänker på hur ofta vi är slarviga med våra ordval när vi talar om människor och hur lätt vi har att döma ibland fast vi kanske inte ens känner personen i fråga. Vi jobbade mycket i skolan med de här problemen, hade speciella program, men det var dessvärre inte alltid lätt att upptäcka det som hände mellan barnen, ofta visste inte föräldrarna något heller. Nu tror jag verkligen man har större fokus på dessa problem och det du gör med Elsa Dolly när hon kommer hem från dagis är jättebra tycker jag. Även om hon inte kan uttrycka sig så bra så känner hon ditt intresse och du kan också tidigt upptäcka om något är fel.
    Men som du säger det är vi vuxna som måste föregå med gott exempel. KRAMAR mamma<3

    SvaraRadera