En vecka kvar...

Bloggkraften är nästan på noll just nu... Elsa är på bättringsvägen men sover fortfarande väldigt lite på natten. Själv känner jag mig trött, sliten, orkeslös, och har egentligen inte lust med någonting. Jag försöker verkligen att gaska upp mig men det är inte så lätt. Benny är min hjälte, som fixar och donar. Utan honom vet jag inte vad jag skulle göra. "Ljuset i tunneln" är att vi åker hem om en vecka och jag längtar så jag dör. Jag kan inte nog säga hur mycket jag saknar alla hemma och att just bara vara hemma! Det jag är rädd för är bara att jag inte ska vilja åka tillbaka... För ärligt talat känns det så nu. Men jag hoppas att en dos av "hemma" gör att jag klara av ett tag till här uppe. Benny åkte idag till, ja jag kommer inte ens ihåg vart, men i morgon ska dom spela mot Molde (kanske stan heter det?), fjolårets vinnare. Så det blir nog en av de tuffaste matcherna. Vi får verkligen hoppas att TIL kan få bukt med "bortamatch monstret" och prestera bättre på bortaplan denna gång. Tack för fina kommentarer som jag får då och då! Jag blir verkligen glad av dom ! Kram på er!!!

Ensamma igen...