En värld i förändring...

Jag sitter i den sköna vårsolen ute på vår lilla altan. Trots en kal vind värmer solen skönt och jag njuter av att få välbehövd D-vitamin. Min fina lilla Elliot ligger och sover tryggt i vagnen, trött efter både babysim och vaccinering. Tjejerna är på skolan och Elsa ringde nyss och meddelade att hon följer med en kompis hem. Allt är nästan som vanlig, men bara nästan.... För några veckor sen hände något som håller på att vända världen på enda, ett virus sprider sig i en väldig takt bland hela jordens befolkning som skördar många människors liv och många är sjuka och behöver sjukvård. Länder stänger sina gränser och befolkningen beordrar att hålla sig hemma i karantän. Ja, det kan inte ha undgått någon. Även vi i Sverige begränsas på olika sätt även om vi fortfarande kan röra oss relativt fritt, skolorna är fortfarande öppna och så länge man inte visar det minsta symtom på att vara sjuk så kan man i mindre sällskap träffa vänner. Men mina kära föräldrar ska hålla sin inne så mycket det går.... Barnen saknar sina mor och farföräldrar och det gör även jag. Hur länge detta kommer pågå är det inte riktigt någon som vet och just den ovissheten är det jag tycker är jobbigast. Jag är inte själv så rädd för att bli sjuk men orolig för mina föräldrar och dom som är äldre omkring oss. Precis nu kom en flash från dagens presskonferens att det är 59 nya dödsfall i Sverige och att alla över 70 inte längre får handla i butiker..... Det här är läskigt...  Man pratar om att april månad kommer bli det tuffaste hittills. Ja, det är läskigt....Man skulle önska att det hela var ett dåligt aprilskämt....

Men så är det tyvärr inte, så kanske jag ska försöka att muntra upp mig med att skriva lite då och då. Så fort jag börjar känner jag att jag saknar det så mycket och nu när man mer eller mindre måste hålla sig inne så har man ju tiden, om jag bara ger den till mig själv (ett ämne jag skulle kunna skriva om...) och kanske kan det muntra upp en i en tid som denna. Det är ju trots allt viktigt att komma ihåg hur bra vi har det och allt fint och underbart som finns omkring oss. Ja, så får det bli!

Ska jag, ska jag inte....

Hm... Det var verkligen inte igår jag tittade in på denna sida... Innan jag ens kom in var jag tvungen att fixa nya lösenord och bara det tog sin lilla tid! Och jag kommer knappt ihåg hur man gör??? Så, ska jag eller ska jag inte börja skriva igen???? Tanken kommer till mig då och då och jag saknar skrivandet på flera sätt. Men häromdagen satt mina tjejer och tittade i mina fina böcker som jag gjort av bloggen och båda började undrar varför jag inte längre skriver och varför inga nya böcker kommer. Känslan av att kanske börja igen växte sig då lite starkare och om jag nu ska börja igen så är väl NU ett bra tillfälle. Speciellt eftersom vi snart ska få en lillebror i familjen och jag ändå kommer kunna vara hemma en del. Så helt anspråkslöst och utan att lova för mycket så kör vi väl igång :) Ska bara komma ihåg hur man lägger in bilder osv osv. Så ses snart igen min kära lilla blogg

Underbara Nice!

Trots att jag säkert varit i Nice hundra gånger har jag aldrig riktigt sett denna underbara stad. Man flyger hit men åker sedan direkt upp till vårt hus. Därför var det så härligt att få spendera ett dygn för att utforska stan lite mer. Och vilken underbar stad!!! Mamma rekommenderade ett väldigt mysigt hotell nära den gamla delen och ett stenkast från havet. Jag blev helt förälskad!!! Små härliga gränder men härliga små barer, caféer och resturanger. Benny och jag strosade runt, åt härlig mat och låg på den fina, om än lite hårda, stranden. En perfekt avslutning på vår semester tillsammans. Nu är jag tillbaka i stora huset och igår natt kom min bror med familj. En dryg vecka kvar och vi ska njuta som bara den!!! 

Sommar... semester!

Vi är i vårt paradis i Frankrike! Det är så underbart och vi njuter av varje minut. Marknader, poolbad, en tur till stranden och goda middagar fyller våra dagar. Min syster med familj har varit här några dagar och snart kommer även min bror ner med familj. Idag tar jag och Benny bilen ner till Nice, tjejerna får stanna med mormor och morfar, för en mys dag bara vi två. Imorgon måste tyvärr Benny åka hem igen men vi har haft en underbar vecka tillsammans! Jag och tjejerna stannar några veckor till....

Kikar in!

Det är väl inte många som tittar in längre, men då kan jag ju skriva till mig själv. Det har hänt såå mycket den sista tiden på alla fronter. Jobb, skola, dagis och fotboll kombineras med olika aktiviteter för både stora och små. Och jag gillar det! Visst är det tungt med vardagen men den är också helt underbar om man hanterar den med ett lätt sinne. Inte alltid så lätt men....  Idag var jag ute hos min fina vän Malin som flyttat till en fin villa en bit utanför stan, snart får ju även vi tillgång till vårt hus. Det känns lite overkligt men mest spännande och härligt. När vi gick där i den sköna höstsolen kände jag att jag vill börja skriva igen! Lusten har liksom kommit tillbaka lite. Kanske inte blir lika ofta som förut men då och då är det skönt att få skriva av sig lite. Familjen mår i alla fall bra! Jag har fått jobb på en skola och trivs jättebra! Elsa och Elin trivs på dagis respektive skola och Benny har det senaste dagarna firat att Sirius gått upp till Alsvenskan! Tromsö finns alltid nära oss och jag tänker ofta tillbaka på våran tid där. Mycket saknar jag, men det finns också en del som jag är glad att slippa. Men vi kommer komma och hälsa på! Vi vet inte när men någon gång återvänder vi till Nordens Paris!!!

Grattis Norge!

Jag vaknade med en konstig känsla i kroppen i morse... Förts förstod jag inte vad det var men sen slog det mig. Idag är det 17 maj!!! I fem år har vi firat denna dag med förberedelser en vecka innan, gått i olika tåg, ätit goda luncher och middagar med goda vänner och helt enkelt haft en härlig dag. En dag där alla är lediga och ofta fått njuta av de första lite värmande solstrålarna, ja för vi har faktisk haft den turen. Elsa, och även Elin har, haft sina fina traditionsenliga dräkter på sig, flaggan i handen och HURRA!!! HURRA!!! HURRA!!! Idag blev det plötsligt ingenting och jag fick leta länge innan vi i alla fall hittade den norska flaggan. I mitt stilla sinne tänkte jag att denna dag skulle få bli en dag att fira, en dag som vi kan minnas och tänka tillbaka på våra år i Norge... Nu (redan) känns det så avlägset och längtan tillbaka blev större än jag någonsin kunnat tro! Men vi har försökt att fira lite ändå med god middag och glass i solen. Och vi har tänkt tillbaka till vår tid i Norge, den fyller oss med så mycket glädje och lycka! Så, till alla våra vänner i norr och till hela Norge, Gratulerar med dagen!!!!

Vad händer...

Ja.... Har helt tappat det... All kraft jag har går åt till att vara hemma med Elin, rodda vårt liv med olika myndigheter, för nej! Allt är inte i ordning än... Jag blir så förbannat trött! Sen söker jag jobb och jobbar lite extra bland annat på min svågers restaurang. Träningen och kören blir mina främsta andningshål och det underbara sommarvädret vi haft sista veckan piggar upp. Nästa vecka får Elin i alla fall äntligen börja på förskola och jag ska också göra lite spännande saker, tyvärr kan jag inte än berätta vad... Hoppas det kan ge mer energi!