onsdag 1 april 2020

En värld i förändring...

Jag sitter i den sköna vårsolen ute på vår lilla altan. Trots en kal vind värmer solen skönt och jag njuter av att få välbehövd D-vitamin. Min fina lilla Elliot ligger och sover tryggt i vagnen, trött efter både babysim och vaccinering. Tjejerna är på skolan och Elsa ringde nyss och meddelade att hon följer med en kompis hem. Allt är nästan som vanlig, men bara nästan.... För några veckor sen hände något som håller på att vända världen på enda, ett virus sprider sig i en väldig takt bland hela jordens befolkning som skördar många människors liv och många är sjuka och behöver sjukvård. Länder stänger sina gränser och befolkningen beordrar att hålla sig hemma i karantän. Ja, det kan inte ha undgått någon. Även vi i Sverige begränsas på olika sätt även om vi fortfarande kan röra oss relativt fritt, skolorna är fortfarande öppna och så länge man inte visar det minsta symtom på att vara sjuk så kan man i mindre sällskap träffa vänner. Men mina kära föräldrar ska hålla sin inne så mycket det går.... Barnen saknar sina mor och farföräldrar och det gör även jag. Hur länge detta kommer pågå är det inte riktigt någon som vet och just den ovissheten är det jag tycker är jobbigast. Jag är inte själv så rädd för att bli sjuk men orolig för mina föräldrar och dom som är äldre omkring oss. Precis nu kom en flash från dagens presskonferens att det är 59 nya dödsfall i Sverige och att alla över 70 inte längre får handla i butiker..... Det här är läskigt...  Man pratar om att april månad kommer bli det tuffaste hittills. Ja, det är läskigt....Man skulle önska att det hela var ett dåligt aprilskämt....

Men så är det tyvärr inte, så kanske jag ska försöka att muntra upp mig med att skriva lite då och då. Så fort jag börjar känner jag att jag saknar det så mycket och nu när man mer eller mindre måste hålla sig inne så har man ju tiden, om jag bara ger den till mig själv (ett ämne jag skulle kunna skriva om...) och kanske kan det muntra upp en i en tid som denna. Det är ju trots allt viktigt att komma ihåg hur bra vi har det och allt fint och underbart som finns omkring oss. Ja, så får det bli!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar