tisdag 27 januari 2015

"Kommer du att dö, mamma?"

Frågan fick jag av Elsa ikväll då hon skulle sova. Jag blev helt klart lite "tagen på sängen"! "Nej, sa jag, självklart inte vad har du fått det ifrån?" Hon fortsatte och sa att hon gärna vill bli stor, men att jag då kommer bli äldre, gammal och när man blir gammal så dör man... Det har min kusin sagt... Elsa blev så ledsen och tårarna rann nedför kinderna. "Du får aldrig dö mamma! Och jag vill aldrig bli gammal!!! Du får inte bli gammal och inte pappa heller, eller Elin eller mormor och morfar osv. Ja, och vad säger man? Vad sa jag? Efter att jag lugnat henne försökte jag på bästa sätt förklara, men nu kommer jag knappt ihåg vad jag sa. Hela tiden hörde jag en röst inom mig som hela tiden hade invändningar i det jag sa. "Alla blir gamla och det tar jäääätte lång tid" (fast så är det ju inte alltid...) "Jag kommer alltid att finnas vid din sida!" (Men så ä det ju inte...) osv, osv. Jag kommer själv ihåg att jag som liten ofta drabbades av dödsångest och var fullständigt livrädd för att min familj skulle dö. Otaliga nätter låg jag vaken om nätterna och lika många gånger fick mamma eller pappa komma in och prata med mig om livet, och döden. Ärligt talat har jag lite av den ångest kvar och kan fortfarande ligga sömnlös, även om jag nu kan hantera det på ett annat sätt. Elsa... Min underbara Elsa så full av frågor och funderingar! Jag kommer en dag att bli gammal och jag kommer en dag att dö... det kommer vi alla att göra. Men jag kommer alltid att finnas hos dig som en del av dig själv. Vi har skapat dig och du är född ur min kropp, på så vi kommer vi alltid att vara förenade, alltid vara tillsammans och alltid vara en del av varandra!

Min underbara lilla skatt!

4 kommentarer:

  1. Så fint du skriver Agnes. Ja, nu börjar de här existenstiella frågorna komma och vad kan man svara? Jag tycker du svarar så som man kan göra. Med kärlek och förståelse och också att det finns mycket vi inte har svar på men att så länge som vi kan tala med varandra om vad vi
    tänker och känner blir allting lättare. Man kan dela det som känns svårt. I kärleken finns tryggheten och samhörigheten.

    SvaraRadera